Max tre rader, sammanfattande, intresseväckande och i bästa fall med en språklig knorr och intellektuell spänst som även väcker dina läsare till liv. Japp, rätt utformad är ingressen din bästa vän. Dessutom är den ett ovärderlig verktyg för att få syn på din egen tankeprocess och skärpa till ditt skrivande.
Jag erkänner. Jag är också skyldig till dem, de där riktigt dåliga ingresserna. Ibland får man ofrivilligt leva med ett good enough-tänk och att dagsformen helt enkelt inte var bättre än den var. För det mesta strävar jag dock efter att leverera unika, engagerande och tydliga ingresser som snabbt ger dig som läsare vad du behöver för att veta om du vill läsa mer eller inte.
Ingressen som format är dock något av en utdöende konst. Utanför renodlade mediesammanhang sprider sig allsköns egna påhitt och varianter av vad en ingress egentligen är och hur den ska utformas. Lägg till faktum att vi alla har subjektiva preferenser kring hur vi vill utforma våra alster och vad vi anser är rätt eller fel och det är som upplagt för kaos.
Som alltid när det gäller texters beståndsdelar finns möjlighet att dyka både djupt och brett. Men för att se till att vi håller oss inom någorlunda rimliga gränser i dag så tänkte jag föreslå att vi äter oss igenom följande meny:
- Tre tips om ingresser (från mig till dig)
- Learning by reading – konkreta exempelingresser att inspireras och lära av
- Genomgång: Vad är (4VHN) 30+8 =G-formeln?
Ingresser – Mina tre tips till dig
1. Skriv ingressen allra först. Jag har förstått att många drar sig för att skriva ingressen först, men personligen har jag i princip nästan alltid börjat med den. Kämpar du ofta med dina ingresser på slutet? Då vill jag verkligen tipsa dig om att testa att skriva ingressen allra, allra först istället!
Vet du till exempel att du är en något brokig skribent som mer än gärna flummar ut och far iväg i dina resonemang så har du än mer incitament att börja med ingressen. När du väl har satt ingressen har du gett ett löfte till dina läsare: det här kommer jag så småningom att leverera till dig. Jag lägger mig inte i om du bryter dina löften till dig själv, men vill du bli långlivad som skribent måste du ha rätt perspektiv i åtanke.
Det är nämligen du och din text som – här och nu – har äran att serva en kräsen läsare (och inte tvärtom läsaren som finns till för dig). Alltså: Skriv ingressen allra först så har du något att kroka upp dina egna tankegångar i. Och när du känner dig frestad att sväva ut i resonemangen – gå tillbaka till ingressen och påminn dig om vad du skulle skriva om.
2. Gå på din första instinkt. Är du inne och pillar i texten och skriver om, igen? Vis av egen erfarenhet vill jag slå ett slag för att våga lita på din första instinkt.
Vad var det första som spontant kom till dig när du satt och klurade på ingressen? Vilken aspekt av din historia kändes som det där måstet, det självklara att lyfta fram? Med största sannolikhet är det det som utgör grogrund för din ingress. Har du farit iväg och trillat i den klassiska fällan att du måste göra din text mer komplex, cool, avancerad eller pretentiös? För din egen skull: släpp den tanken! Gå tillbaka till kärnan och håll dig till den.
3. Max tre meningar. Är du uppe i sju, åtta meningar? Då har du, ursäkta språket, skrivit åt helvete för långt – och antagligen också slarvat igenom din egen text eftersom du ju fortfarande inte lyckats sammanfatta vad du egentligen skriver om.
En helig grundregel som jag försöker hålla mig till är att ingressen får vara max tre meningar lång. I befogade fall, t.ex. ifall det inträffar att jag verkligen, verkligen råkar sätta INGRESSERNAS INGRESS kan det vara läge att frångå principen. I 98 procent av fallen är det dock inte det.
Alltså: max tre rader. En liten tankeövning jag hittat på för mig själv är att tänka dåtid, nutid, framtid och försöka väva in samtliga perspektiven i ingressen. Försök om möjligt att besvara journalistikens klassiska frågor var, när, hur, varför, vem/vilka i din ingress så har du med största sannolikhet fått till en rätt fin inledning.
Learning by reading – två inspirerande ingresser
Ok. Nu när du precis tagit del av hur en enkel frilansskribent tänker kring sitt hantverk ska vi bli ännu mer konkreta. Jag blir åtminstone själv alltid otroligt irriterad av att läsa så kallade ”tipsinlägg” om text – bara för att inse att de sedan inte innehåller ett enda konkret exempel på vad som diskuteras. Hur ska jag då få chansen att utvecklas och förstå?
Även om mycket av skrivhantverket så klart handlar om att du själv måste ut och öva och röra dig utanför den berömda bekvämlighetszonen så finns det mycket vi kan lära av vad andra redan gjort.
Jag vill inte reta upp dig som läser, så självklart har jag gjort läxan och plockat ut några ingresser som fångat mig under den senaste tiden. Låt oss kika på dem!
Ingress: Majvor och igelkottarna
Majvor får inte längre mata igelkottarna på gården: “De är de käraste jag har”.
Majvor Berggren i Virsbo lever för sina igelkottar. Fyra månader om året har hon matat dem och tagit hand om dem på alla tänkbara sätt. Nu har Surahammarshus infört ett förbud mot att mata vilda djur inom fastigheten. –Jag kommer inte att kunna bo kvar här om jag inte får mata mina igelkottar, säger Majvor Berggren.
Text: Ludwig Vesterström, SVT
Det här är en helt fantastisk ingress! Det är bara att gratulera branschkollegan Ludwig Vesterström till en ingress som (oberoende om man tillhör team “vi som älskar djur” eller ej) är mer eller mindre omöjlig att ignorera.
Här har vi en ingress som på bara ett fåtal meningar både fångar flera känsloladdade teman: livet, människan, samhället och nutiden på ett synnerligen effektfullt sätt. Livet och människan: Majvor som lever för sina älskade igelkottar. Som läsare förstår vi genast att det här troligtvis rör sig om en pensionerad eldsjäl, en godhjärtad människa.
Men ingressen fångar även samhällsutvecklingen och vardagen i vår moderna civilisation där djur och människor ska separeras från varandra och nutiden obevekligen ser ut som den gör. Därmed får den enskilda människans önskningar stå tillbaka för den större samhällsutvecklingen.
Här ser vi för övrigt också ett klassiskt exempel på mediernas retorik á David mot Goliat; vår lilla älskvärda Majvor vs storas stygga Surahammarshus. Dramatiken stegrar sig i sista meningen av ingressen där Vesterström med valet av Majvor Berggrens replik ytterligare förköttsligar och förankrar hennes mänskliga natur och emotionella behov.
Ingress: Nangijala revisited
Nangijala revisited
Från ofrivilligt kändisbarn till geniförklarad Killingmedlem, för att över en natt erövra hela rampljuset själv och bli den hetaste regissören i Hollywood. Sedan blev det tyst. Efter några hårda smällar är Tomas Alfredson hemma för att ta sig an Sveriges mest folkkära franschise.
Text: Rasmus Blom. Tidning: King
Här har vi en helt annan typ av ingress. Inte särskilt konstigt dock, SVT:s nyheter och magasinet King riktar sig givetvis inte mot samma målgrupp. Kommer du ihåg vad jag skrev ovan om att inkludera dåtid, nutid och framtid i ingressen? Rasmus Bloms text tycker jag utgör ett ypperligt exempel på hur snyggt och stringent det kan bli när vi följer den formeln.
Även vi som inte haft koll på Tomas Alfredson förstår snabbt när vi läser ingressen på ett ungefär hur hans bakgrund måste ha varit, att han blivit känd via Killinggänget och sedan gjort en resa till Hollywood. Därefter hände något – det blev tyst. Så hoppar vi in i nuet och en bit av framtiden på en gång: Nu är Tomas Alfredson hemma och härnäst ska han ta sig an något nytt.
Som jag skrivit om tidigare här på bloggen ser vi även ett konkret och riktigt bra exempel på hur effektfullt det blir när vi vågar variera meningslängden! Efter en lång och faktaspäckad inledande mening bjuder Rasmus Blom oss både på viss mystik och dramatik i ingressens andra mening: “Sedan blev det tyst”. Meningen fyller även ytterligare en funktion: nämligen att ge oss som läsare lite andningspaus och tidsorientering innan vi tar oss an den sista meningen och tillsammans blickar framåt.
(Ett förtydligande angående rubriken: i printversionen av tidningen där jag ursprungligen snappade upp den här ingressen var rubriken alltså ”Nangijala revisited”. Bilden som du ser här ovan är dock hämtad från webbupplagan, där den tydligen hunnit få en annan rubrik).
Vad är (4VHN)30+8=G-formeln?
Har du hört talas om (4VHN)30+8=G-formeln? Formeln är tyvärr inte mitt eget genialiska påhitt utan de som ska kreddas är istället två lärare på Mittuniversitetet: Pelle Sundberg och Ulf Rönnhed.
Den som i sin tur ska kreddas för att jag ens kan ta upp den här är författaren och erfarne journalisten Björn Häger. Jag hörde nämligen först talas om (4VHN)30+8=G-formeln när jag läste Hägers bok “Reporter”, där han tar upp och diskuterar den. I boken berättar han om hur journaliststudenterna vid Mittuniversitetet brukar få lära sig den här formeln av de ovan nämnda lärarna.
Formeln handlar så klart om hur ingresser bör skrivas och ska tolkas så här:
G = står för grejen, d.v.s. själva nyheten som ska förmedlas i ingressen
4v = står för vad som har hänt, vem som berörs, var och varför
HN = står för hur det gick till och när
30+8 = Står för antalet ord, minst 22 och maximalt 38 ord
Även om jag i praktiken redan oftast jobbar enligt den här formeln så tyckte jag det var lite kul att lyfta fram den! En mindre smickrande sak med att bli varm i kläderna i sin yrkesroll är att man lätt lägger sig till med en del medvetet slarv och undantag. Du vet, när du ju nog vet hur du borde göra, men frångått detta “borde” ett gäng gånger och kanske trampat upp en bättre fungerande stig för dig själv.
Jag säger inte att du måste tillbaka till något strikt regelverk, men jag tycker åtminstone själv att det med jämna mellanrum är bra att ta mig själv i kragen och t.ex. läsa lite fackböcker på temat, göra några granskningar som de här och på så vis få perspektiv kring min egen utveckling.
Förhoppningsvis har du nu också fått med dig lite lärdomar, aha-upplevelser och konkreta tips du kan ta med dig in i vardagen. Och känns det fortfarande motigt och jobbigt att skriva ingresser så är du som alltid varmt välkommen att hyra in mig för hjälp! Att ta in en konsult behöver inte alltid vara ett jätteprojekt. Ibland kanske du bara vill lägga ut en punktinsats och bli av med en sådan där surdeg som du aldrig riktigt får till som önskat.
Sist men inte minst: jag tänker mig att det här inlägget ska få ligga och växa till sig till ett mastodontinlägg så småningom. Därför: tipsa mig gärna om bra ingresser du ser så kan jag lägga till och samla upp dem här!
/Malin
PS. Skrivkramp just nu? Då kanske du även gillar de här inläggen:
Oh! Du är så bra för mitt skrivandes utveckling Malin. Då undrar jag nu: anser du att man bör ha en ingress till alla typer av blogginlägg också? Eller hur ska jag som skapar blogginnehåll tänka där? 😀
Tack Jennifer! Vad kul att höra 🙂 När det gäller bloggen tillämpar jag själv lite flytande applicering av mina egna principer;) Tycker dock att en bra grundregel är att för exempelvis den här typen av inlägg, som uttryckligen riktar sig från mig som avsändare till dig som (förhoppningsvis) kunskapstörstande, nyfiken läsare alltid jobba med ingress. Och då gärna lägga lite tid på att skriva en bra sådan också. För spontaninläggen och de mer reflektiva, drömska historierna som vill ut skippar man med fördel ingresser och sätter känsla före form och struktur❤
Inför varje gång jag ska skriva en artikel läser det här! Sååå bra tips!