Tio tankar om februari

Snälla, säg att jag inte är den enda 34-åringen som fortfarande är barnsligt förtjust i listor av alla de slag? Alltid när jag läser Kugges härliga månadslistor kommer jag på mig själv med att tycka att det är ett genialiskt format! En lista ger så lätt välbehövligt liv och uppdatering till bloggen, det är kul och lättläst att ta till sig och framför allt inget format som orsakar prestationsångest för mitt skrivande. Det tackar vi för!

Så, februari då? Vi hoppar rakt in i frågorna.

Första tanken under månadens första morgon
Är sen på bollen med listan och har i ärlighetens namn inget minne längre. Jag får hålla tillgodo med den här morgonens banala “Åh, solen!” istället.

Jag ska jobba med
Frustration, struktur och balans. Frustrationen på grund av att jag avskyr känslan av att hänga i ett vakuum som jag just nu gör dels på grund av en utestående offert, dels på grund av en försenad process hos en befintlig kund. Trots att jag inbillar mig att jag blivit bättre på att hantera den här typen av vakuum kommer jag ändå på mig själv med att liksom irra iväg i mig själv under tiden. Bortsett från från att frustreras över saker jag inte kan kontrollera har jag också en del roligt skrivjobb för en av mina äldsta kunder som ska in inom kort.  Vill i samband med det jobba med att förbättra min struktur och balans i arbetsprocessen.

Jag ska skriva

Bra fråga? I teorin känner jag hela tiden den här smått obehagliga hetsen att post-freaking-Corona krysta ur mig skönlitterära bebisar på löpande band (som resten av min socialgruppskrets tycks göra eller åtminstone planera för). Mentalt stressar det mig att jag fyller 35 i år och fortfarande inte skrivit Den Där Boken. I praktiken är jag krass realist och sörjer kanske mest att jag äger både kreativitet och skrivförmåga, men jag har inga idéer. Det föds tyvärr inga berättelser eller ens någon nerv som river i mig just nu.

Maträtt jag vill testa
Jag är öppen för det mesta bara jag slipper att tillreda födointaget på egen hand. Efter ett år av pandemihelvetet, hemmajobb och att försöka variera mig och inspireras i köket, well, det finns i ärlighetens namn inte så mycket inspiration kvar just nu. Känner starkt för takeaway och kan lätt tänka mig att leva på typ pokebowl med lax den närmsta månaden.

Den här boken ska jag läsa
Operation Garbo – En thriller om en möjlig verklighet av Harry Winter. Jag håller just nu på och plöjer klart Rooster bar av John Grisham och har lite motsträvigt gått med på att läsa mitt livs första Lars Kepler. Jag vet inte riktigt varför det dröjt så länge eller varför jag känner mig så skeptisk, men nu ligger i alla fall Spegelmannen här hemma och Rolf har insisterat på att jag borde läsa den. Fair enough, so shall it be.

Jag har mest lagt tid på detta som nu äntligen förverkligas 

Oj, vilken ambitiös fråga! Passar på den. Har i och för sig en riktig surdeg som jag hållit och håller på jobbar med, nämligen att förbättra mina tekniska kunskaper som fotograf. Jag har aktivt utsatt mig för en del vansinnigt tråkiga och förnedrande fotoövningar i syfte att “ta mitt fotande till nästa nivå” och så vidare. Högst oklart om det tål att inkluderas här, men i brist på ambitioner i Pulitzerprisklassen låter jag det stå.

En målsättning som är möjlig att nå
Månadens omsättningsmål. Förutsatt att jag ägnar mer tid åt sälj och mindre åt bloggen.

Jag är mest kluven till
Februari som helhet. Älskar solen, långpromenaderna och (triggervarning) krispet! Hatar dock också det medföljande duktig flicka-komplexet och det dåliga samvetet som infinner sig som fort man inte förstår/orkar/vill ta tillvara på det. En del av mig vill helst bara gå i ide och fortsatt riva av Beck och James Bond-maraton och mata hjärnan med monotont sövande actionhandling som jag redan har koll på. (Tack för att du inte frågar hur många gånger jag sett Thunderball eller hur Gunvalds trenchcoat är stylad i valfri Beck).

Det här ger mig energi just nu 

Verklighetsflykten in i böcker, tv-serier och film. Känner ständig ångest över att inte kunna kontrollera vare sig pandemi, den kommande recessionen och sist men inte minst den ekologiska sorgen över numera DAGLIG rapportering över hur vår stackars misshandlade jord nu totalkapsejsar. Jag har så svårt att orka ta in skiten, acceptera att apokalypsen och alla framtidsmardrömmar visst råkar äga rum under just vår livstid. Klarar inte riktigt av att hantera all den här sorgen och ovissheten samtidigt så jag gör väl vad varje normalt funtad människa gör just nu (antar jag?).  Alltså erkänner, accepterar – och flyr in i ignorans.

Det här ser jag mest fram emot

Att vaccinationerna ska rulla på enligt plan. Ja, jag hur ju hur torrt det låter men jag vet faktiskt inte hur länge till jag orkar och härdar ut i den här pandemin. Längtar ihjäl mig efter lite hederlig normalitet, uppklädda middagar i gott sällskap eller varför inte vårens första cappuccino på uteservering? Här i Sverige är det ju mer regel än undantag att alla skiter i restriktionerna och gör som de vill i alla fall, så ska inte sticka under stol med att det jag snart börjar ifrågasätta varför jag ens bryr mig längre om att jobba hemifrån och undvika kontakter…

Hur ser dina februariplaner ut?

/Malin

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *