Om integritet och affärer

Varje gång det händer är jag lika förvånad. Jaha, sa jag faktiskt nej? Höll jag inte med? Har jag verkligen råd att inte dansa efter kundens pipa? Är det inte bättre att bara bita ihop, acceptera att på just den här fronten tycker vi inte lika och det kanske inte är värt att ta fighten?

De senaste veckorna har jag haft anledning att fundera över frågan.

Min integritet som yrkesmänniska är både min långsiktigt starkaste USP och – kortsiktigt – antagligen min sämsta affärskomponent. Det är nämligen inte gratis, det här med integriteten och det är ett synnerligen återkommande tema för mig.

I hela mitt liv har människor känt sig manade att utbrista ”Du har så otroligt stark integritet!” till mig.

Många imponerande, intresserade. De vill inte, men ändå dras de motvilligt till den där förbaskade integriteten. Andra blir bara vansinnigt irriterade, misstolkar och blandar ihop min integritet med förmågan till social inkludering och normorientering.

Jag måste erkänna att jag själv har svårt att förhålla mig till det här ibland. Min integritet är en så självklar del av mig, av vem jag är och hur jag vill agera i mina affärer att jag inte ens tänker på det längre. Antagligen förmår jag därför inte själv att förstå vad omgivningen uppfattar på just den här fronten. Konstigare saker har trots allt hänt.

Med det sagt – det tål att sägas: Jag är ingen hund. Behåll du dina köttben, jag kommer inte att vifta på svansen, lägga mig på rygg och visa magen för att få sluka det.

Kanske är det ingen slump att jag är kattmänniska deluxe? Katthatare missuppfattar ju ofta just katternas starka integritet för ondska, illvilja eller misstänksamhet. Själv har jag alltid förstått den, läst den fullt ut och njuter oerhört av att beskåda katters interaktion med omgivningen.

Det går inte att manipulera en katt och jag älskar det! Tills den har gjort sin bedömning av dig, det aktuella scenario som utspelar sig framför den och värderat läget så iakttar och analyserar katten helt på sina egna villkor. Och när den väl bestämt sig för att det nog vore klokt att stryka sig mot dina ben eller till och med förära dig med ett besök upp i soffan där du sitter; ja då hänger den sig å andra sidan helt hämningslöst och smidigt åt den sociala samverkan som krävs.

Och där du sitter och blir charmad har du glömt bort alla eventuellt illvilliga tankar du hann tänka om det pälsbeklädda miraklet i ditt knä. Plötsligt förstår du att det fanns goda och autentiska orsaker till den valda strategin.

Varje gång jag återgår till kattstadiet i mina egna affärsdiskussioner måste jag dock påminna mig själv om det här. Och de senaste veckorna har jag haft anledning att fundera mycket på min yrkesmässiga integritet i de uppdragsdiskussioner jag haft.

Var går egentligen gränsen? Inte bara vad gäller diskuterat arvode utan även för projekt som helhet? Ska och kan jag gå in i det här projektet – eller blir alternativkostnaden för stor om vi är så här långt ifrån varandra värderingsmässigt? Hur ska samarbetet fortlöpa ifall att det inte finns förutsättningar för att göra ett bra jobb?

Jag upplever att vi pratar på tok för lite om vilken komplex försäljningsprocess det faktiskt är, det här med att sälja text. I jakten på det hållbara kassaflödet är det tyvärr lätt att gå bort sig och kompromissa bort integriteten. Det är lätt att förvandlas till en hundvalp med ivrigt viftande svans. Lätt att lockas av snabba mejlväxlingar, brådska, ett ”ok” så är vi igång.

Inget ont om hundvalpar.

De kan också vara underbara glädjespridare och precis vad som krävs ibland. Å andra sidan riskerar du också kiss på golvet, hår på mattan och i värsta fall resulterar det där envetna svansviftandet också i att finporslinet åker i golvet med ett kras.

Att diskutera tidsåtgång, textlängder och arvode är inte alltid lätt. Att göra det med ovana beställare är ännu svårare, i alla fall när ansatsen är kvalitativ. Ett klassiskt exempel (som alla vi som skriver lär få dras med så länge vi gör det vi gör) är den här uppfattningen att det väl ”bara” är att skriva ihop något. ”Bara” att skriva om.

Och det är just i de här fallen som integriteten spökar för mig, för även om jag som företagare givetvis alltid företräder mina affärsintressen vill jag också företräda min integritet.

Och det innebär att våga vara obekväm. Att våga ifrågasätta.

Att våga fråga ”varför?” och ”Hur har ni kommit fram till det?”. Det innebär att våga säga ”det här är mitt pris, det här är mitt estimat, det här är min professionella syn på din utmaning” – och att göra det med rak rygg. Utan att be om ursäkt.

Det har tagit en sjuhelsikes massa år att komma till ett läge där jag faktiskt vågar göra det. Men det innebär naturligtvis inte att det alltid är enkelt eller självklart i alla fall.

Jag har till exempel valt att inte konkurrera med pris. För mig innebär det att i de fall där det visar sig att prispress och kostnadseffektivitet är det primära intresset och den tyngsta faktorn i sammanhanget, ja då är jag antagligen inte rätt samarbetspartner.

Och nej, till skillnad från vad du som läser just nu kanske tror så handlar det inte bara om att se till att ta tillräckligt betalt. Givetvis är arvodet en viktig del för mig, jag kommer trots allt utrustad med mångårig erfarenhet som gör att jag snabbt kan ta mig an ett uppdrag, självständigt sätta mig in i det och leverera i tid. Det i sig utgör faktorer som jag behöver ta hänsyn till i min prissättning, men ytterst handlar det dock om att kunna utföra jobbet med integritet. Om att våga lita på min erfarenhet och replikera till en potentiell kund att jag till exempel förstår hur de tänkt, men att jag inte ser att resonemanget kring ett tänkt projekt är realistiskt eller rimligt om man verkligen vill uppnå det som efterfrågas.

I skrivande stund har jag precis satt ner foten i ett par pågående dialoger. I bästa fall landar det hela väl och jag får snart ge mig i kast med nya, roliga texter. I bästa fall har jag precis utbildat och förklarat för ett par nya kunder hur de kan och bör jobba smartare med sin storytelling; hur de gjuter den där grunden som krävs för att bygga ett stabil varumärke.

I värsta fall dör dialogerna ut nu. Jag håller så klart tummarna för ett positivt utfall, men känner mig stolt över att hålla i de här processerna med ärlighet och rak rygg. Med den där frustrerande, irriterande integriteten i behåll.