Jag vet (med all rätt) inte om någon fortfarande irrar in sig hit för att läsa, så med dagens inlägg känns det nästan som att jag börjar om från början igen. Om du precis hittat hit igen: välkommen tillbaka!
Om du följt mig sedan starten har du kanske noterat att sajten varit stängd ett tag. Ambaurora.com har inte legat nere, däremot har jag helt enkelt låst sajten under en lång period.
Varför? Well. Ursprungstanken bottnade, som så ofta, i två paradoxer: å ena sidan en enorm trötthet på allt digitalt. Å andra sidan ett sug efter att göra om, uppgradera och bygga ut webben för att bättre låta den illustrera mig som yrkesperson. För att göra en oerhört lång historia uthärdligt kort blev det inte alls den ombyggnad jag hade sett framför mig.
Tvärtom.
Det blev en otroligt lång offline-paus, både från den här platsen och i princip alla mina andra sociala kanaler.
Socialt och karriärmässigt självmord? Det tål att diskuteras vid ett annat tillfälle.
Jag behövde dock verkligen pausen och har under det senaste året istället verkligen tränat på att vara i det analoga livet, här och nu; prövat på att testa annorlunda och nya grepp, erfarenheter och landa i mina egna tankar kring saker och ting.
Samtidigt är det en märklig och obehaglig upplevelse: vem är jag utan mina kanaler? Ganska kort efter att jag mer eller mindre försvann insåg jag än mer hur sjukt vårt samhälle har blivit. Det är nämligen inte jag som försvinner offline som betraktas som sund; tvärtom – istället blir folk oroliga och undrar vad som hänt. Har jag lagt ner? Har jag gått bort? Ja, det tycks inte riktigt finnas några andra orsaker till att en modern människa skulle vilja försvinna offline ett tag.
Samtidigt nr #2 kan jag även med facit i hand konstatera att det snabbt visar sig vem och vilka kontakter som är på riktigt. Vilka relationer, digitalt odlade såväl som organiska, bär egentligen bortom instagram och facebookflödena? Vem lunchar jag med, när omvärlden tvingas ringa, sms:a eller mejla mig för en kontakt istället för att skicka ytliga hjärtan till mina stories som fladdrar förbi? Vilka kunder håller kontakten?
Kanske är det ett ämne vi får anledning att återkomma till.
Insikter – 360-gradersvurpan tillbaka online
Så, varför är jag plötsligt tillbaka då? En synnerligen rimlig fråga.
Tyvärr finns inget enkelt svar på den, mer än en stark känsla av att ett motstånd har släppt. Kanske var det en kraftig ”back to basics”-instinkt som slog till, för även om jag varit offline utåt sett under året som gått har jag naturligtvis inte lyckats med det till fullo mentalt. Parallellt med att jag gjort allt utom att ägna ambaurora.com någon som helst kärlek har tankarna plågat mig om nätterna. Jag har visualiserat hur saker och ting borde, skulle kunna se ut och när och manglat mig igenom illusoriska tidsplaner jag haft noll intresse att verkställa i praktiken.
Så släppte det.
Jag vet inte riktigt varför, kanske var det mina älskade planeter, kanske bara i samband med att jag fick ett vansinnigt skrivflow en dag och samtidigt såg saker så klart. Skrivlusten tog mig tillbaka till kärnan och påminde mig om vilka behov den här platsen måste uppfylla. Jag säljer inte webbdesign, teknik eller utvecklartjänster – jag säljer primärt min penna. Jag längtar efter och behöver oftast en plats att uttrycka mig på eller visa upp något alster jag är extra nöjd över. Algoritmfritt. Utan teckenbegränsningar eller krav på att sälja in saktexten i något flöde. Vill ha en landningsplats för utvalda projekt den dagen jag så önskar det.
Allt det andra? Avancerade uppvisningar av tidigare projekt, boka tid med mig online, sälja digitala produkter direkt här? Ännu mer digital teknikstress att underhålla?
Tack, men det blir nej tack. Åtminstone just nu.
Kanske skulle jag till och med klara mig med enbart två sidor här? En så kallad ”onepager” av något slag, plus bloggen då. I praktiken är det ju redan så jag jobbat med sajten de senaste åren.
Med ”less is more” som ledstjärna blev det även tydligt vad jag behövde göra här: rensa. Så jag har gjort precis det. Istället för fler bilder är det nu färre än någonsin. Istället för mer text har jag korrat och kortat. Istället för att uppfinna mig själv och hjulet på nytt har jag accepterat, justerat, flyttat om och trattat ner.
Istället för att min vana trogen stånga mig blodig med tekniken har jag skalat ner. Saker och ting som inte ser ut exakt som jag vill? Lyckas jag inte lösa det inom en timme? Sorry, då får det ryka istället. Just nu har jag inte ens en bild på mig själv här! Det har nog aldrig hänt förut på någon av mina bloggar eller sajter och märkligt nog känner jag mig extremt fri i det. Jag kommer att komplettera med lite nya bilder så att man åtminstone får se vad jag är för typ när man besöker mig här, men i övrigt: keeping it simple.
Några nya blogginlägg (bland annat det här) skrev nästan sig själva också i farten. Det känns som en symbolisk, men diskret nystart för sajten.
Fortsättning följer.
/M