Kreatören som kvävde kapitalisten – företagsåret 2020

Jag är däst och proppmätt. Inte på chokladpraliner som väl vore det mest rimliga att förvänta sig så här års, nej. Diagnosen lyder snarare överkonsumtion av årskrönikor, årssummeringar, sammanfattningar av året 2020 och allsköns ambitiösa inspirationsinlägg om målen för 2021.

Don’t get me wrong, det är en synnerligen frivillig proppmättnad. Oavsett om jag känner bloggaren ifråga eller ej så älskar jag en riktigt välgjord sammanfattning eller summering! Det tillfredsställer något djupt liggande behov inom mig att se alla dessa ”bokslut” formulerade online; ibland spegla mina egna utmaningar i någon annans eller inspireras av hur mycket vi faktiskt kan uppnå när vi vågar välja väg. Min frenetiska konsumtion av den här typen av inlägg i december gjorde dock att jag blev tvungen att skjuta upp min egen årssummering något. Efter för mycket intryck måste jag få pausa, dra mig undan och tänka mina egna tankar utan att känna att de blivit påverkade av någon annans historia, språk, värderingar eller väg i livet.

Så här på årets allra första dag känns det dock som ett ypperligt läge att summera klart, stänga 2020 och lämna året bakom mig. Som för de allra flesta av oss har det även varit ett rörigt år för mig. För att bringa lite klarhet i oredan både för dig som läser, men kanske framför allt för mig själv också (!) så tänkte jag kroka upp årssummeringen så här:

• Tvivel & existentiell ångest (japp, tänkte att det är lika bra att inleda med en riktig kioskvältare!)
• Målsättningar 2020
• Målen – Hur gick det med dem?
• Lärdomarna

Without further ado, låt oss riva av årets mest rafflande kioskvältare på en gång…

Tvivel och existentiell ångest

Coronaviruset har så klart fått även mig att fundera: Kommer jag att orka? Klarar jag mig igenom det här året? Vad kommer att hända med efterfrågan på kommunikatörer och skribenter? Vore det inte klokare att lägga ner de här dumheterna nu? Ska jag ta en anställning istället?

Krisen till trots är jag väl medveten om att jag ändå skulle kunna lösa en anställning som marknadsansvarig eller kommunikationschef på lämpligt bolag utan allt för stor ansträngning. Problemet är bara att jag redan vet vad jag har haft – och vad jag skulle få. Jag vet att jag med största sannolikhet vore upplyft och energisk i några veckor i en dylik roll. Plågsamt (tacksamt) nog vet ja också att jag med 99, 9 procents sannolikhet skulle hitta mig själv dränerad, mentalt uttorkad över någon menlös, påtvingad Powerpoint några månader senare.

Vad är det då som gör att jag inte bara kastar in handduken, rättar mig i ledet och blir anställd? Lockelsen som fortsatt håller mig kvar i företagarvansinnet är jag ju faktiskt inte vet vad som väntar på andra sidan ansträngningarna. Jag har tickat av ambitiösa mål många gånger tidigare i livet, men de där djupaste, svåraste, som jag fortfarande fumlar med att våga erkänna för mig själv att de ens existerar kanske – de målen har jag inte gett tillräckligt med förutsättningar för att utvecklas och frodas.

Jag vet såldes inte var gränsen för vad jag kan uppå om jag verkligen lägger manken till, tuggar på strukturerat under en längre tid. Och jag är banne mig skyldig mig själv att ta reda på det.

Det är mot den bakgrunden som det makabra mordet begåtts under året. Att bevittna hur kreatören i mig successivt strypt kapitalistens syretillförsel har stundtals nämligen varit en väldigt plågsam process. Jag är fortfarande kapitalist, i allra högsta grad. Jag älskar trots allt lyx, flärd, god mat, resa och vistelse i vackra miljöer. Att tjäna pengar och skapa mig goda förutsättningar för ett liv jag kan leva på mina egna villkor är och förblir en stark drivkraft hos mig.

Mot den bakgrunden är jag tyvärr också realist nog att veta att det här med att ägna mig åt mina kreativa idéer och mer konstnärliga egenskaper inte – kortsiktigt – är det mest lönsamma.

Och det är någonstans här som paradoxernas år inleds. För som alla företag drabbas även jag av växtvärk. Ska jag tjäna mer pengar krävs en kombination av att öka beläggning och attrahera rätt kundsegment och budgetar. Och för att i sin tur lyckas med det på ett långsiktigt hållbart sätt – medan jag tar hand om mina befintliga kunder – behöver jag bygga in ett ökat mått av automatisering och digitalisering i min affärsmodell. Jag kan (och vill) bara vara på ett ställe i taget, fullt fokuserad på det jag gör Som företagare ställer det dock så klart också krav på processer och strategier som möjliggör för dig som potentiell kund att ändå möta mig digitalt på ett sätt som både är autentiskt och professionellt.

Kanske är jag smått besatt av tanken på produktivitet och effektivitet? Jag vet inte riktigt hur ni andra företagare resonerar här? Själv blir jag helt vansinnig av blotta tanken på att jag inte hela tiden skulle ha någon digital kanal som jobbar för mig . Som egen företagare finns som bekant bara 48 timmar om dygnet 😉  Jag behöver alltså leverera till mina kunder, utveckla mig själv och marknadsföra mina tjänster inom ramen för dessa. Inte alltid en helt lätt kombination.

När jag stängde 2019 var det här tankar som snurrade intensivt hos mig. Inför 2020 hade jag därför bestämt mig för att ta tag i åtminstone en del av dem. Ska vi kika vidare på hur mina planer såg ut?

Mina målsättningar 2020

• Släcka ner min gamla webb på ambaurora.se och bygga nytt
• Renodla  min egen marknadsföring
• Separera äpplen från päron
• Better done than perfect – hej då perfektionismen!
• Ha mer tillit till mitt eget omdöme

Målen 2020 – Hur gick det med dem?

🎬 Släcka ner min gamla webb och bygga nytt – så här gick det

Bakgrund till målet: En förutsättning för att ens kunna prata om digitala affärsprocesser är givetvis att det finns en fungerande webb. Det var i grund och botten inget fel på min gamla på ambaurora.se, men att ha hostingen hos internet.se var en katastrof både drifts- och utvecklingsmässigt och inte en kundupplevelse jag önskar någon annan. Jag var därför väldigt lycklig över att under våren äntligen kunna byta ut dem och gå över till Loopia istället! Jag köpte även loss domänen ambaurora.com och valde att börja bygga siten från grunden här.

Kanske har jag aldrig svurit och svettats så mycket som jag gjorde under den arbetsprocessen.

Pandemin tog fart här i Sverige precis parallellt med att jag hade omförhandlat ett kundavtal och det blev lite uppehåll i samarbetet. Jag ägnade en stor del av våren åt att försöka ta fram och skriva nya texter om mig själv hit till webben. Om du inte skriver i ditt jobb och därför tycker att det är svårt att skriva om dig själv så kan jag trösta dig med att det är ännu värre för oss som själva skriver i vårt jobb! Mina sämsta texter handlar alltid, utan undantag, om mig själv. De blir krystade, pretentiösa och högtravande. Ofta skriver jag flera utkast som jag känner mig halvnöjd med men lik förbannat är det ändå alltid något som skaver.

Arbetet med texterna till webben var inget undantag. Således ägnades stora del av april och maj åt ett veritabelt helvete där jag varvade klyschiga texter – om mig själv, av mig själv – med att dessutom plåga mig igenom ett flertal fotosessioner för att försöka ta fram schyssta bilder på mig själv till webben och min löpande marknadsföring.

När innehållet väl fanns på plats fanns det fortfarande en hel del jobb kvar att göra. En site ska naturligtvis inte ”bara” se snygg ut utåt sett, den måste driftas säkert gentemot dig som besöker den, den ska laddas snabbt och helst vill du så klart också se att det händer något på den. Skam den som ger sig dock! I maj kunde jag äntligen lansera ny site och ta tag i nästa puck på listan, nämligen bloggen.

Ny domän, ny design och nytt innehåll var precis vad som behövdes och jag är stolt över att jag i år faktiskt lyckats hålla liv i bloggen. Under årets har jag både slagit besöksrekord, ökat antalet besökare samt ökat andelen återkommande besökare.

 

 

🎬 Renodla min egen marknadsföring – så här gick det

Bakgrund till målet: 2019 fick jag smärtsamt vinka adjö till det på tok för ambitiösa målet att blogga en gång per vecka. Efter att ha insett att det inte alls passade med min tänkta inriktning för bloggen tog jag mig en rejäl funderare och landade i att jag vill blogga åtminstone två gånger per månad. Ur ett marknadsföringsperspektiv var 2019 även ett synnerligen förvirrat år; jag var lite överallt och ingenstans samtidigt. Inloggad och uppdaterad ”bara för att”.  På tok för stressad för att leva som jag själv lär och istället checka ut, checka in med mig själv och göra den där analysen kring vem jag är, vad jag vill stå för, förmedla och dela med mig av.

Vid utgången av 2019 kände jag mig även kluven över att jag under året hade lagt så mycket tid på att angsta över den här biten. Mina kunder är och förblir så klart alltid prio ett, oavsett vilka idéer som rycker i mig kring min egen marknadsföring. Men likväl måste jag tänka längre, göra min riskanalys och ställa mig frågan: Hur ser jag ut online egentligen? Om jag tappar kund X eller Y imorgon och ska pitcha in mig till någon ny, har jag då det som krävs för att snabbt kunna göra det på ett förtroendeingivande sätt? Hur ser min sales funnel ut? Vilka leads finns och hur ser planen ut för att finnas på deras näthinna under året?

Parallellt med de här frågorna var jag bara så V A N S I N N I G T trött på allt vad Instagram, Facebook och Linkedin hette. Jag ville och orkade knappt logga in längre. Mina egna inlägg var mest gnälliga, negativa och så långt ifrån det eftertraktade ”värdeskapande” som vi alla suktar efter att uppnå. Jag kände mig smått desperat, för trots allt var jag ändå beroende av de här kanalerna för min synlighet.

När 2020 kom var jag därför fast besluten att ändra på det här. Renodla, minska ner på felaktigt spenderad tid och istället få loss tid till att ägna mig åt de kanaler som jag faktiskt tycker om. No brainer? Ja, kanske. Efter rätt många diskussioner jag haft under året med andra Instagramtrötta så tycks det ändå inte vara det. Det är helt enkelt väldigt lätt att innerst inne veta att det här inte är bra för en, men likväl svårt att ta sig ur det och gå sin egen väg istället.

2020 blev året när jag jobbade på två fronter: jag ökade frekvensen på bloggen och unnade mig att minska ner på och istället renodla materialet jag väljer att dela på Instagram, Facebook och Linkedin.

Jag tror mig numera ha hittat ett koncept som fungerar för mig. Det går ut på att petimeterfia i mig får gå loss på inlägg som jag aktivt vill nå ut med till exempelvis andra företagare eller potentiella kundmålgrupper. I inlägg av mer strategisk karaktär unnar jag mig att vara målinriktad perfektionist. Inlägg som det här, av mer reflexiv karaktär unnar jag mig dock att sväva ut i lite mer.

Under året har jag framför allt övat mig på att försöka att bara dyka upp när jag faktiskt har något att säga.

 

🎬 Separera äpplen från päron – Så gick det

Bakgrund till målet: 2019 var jag ofta frustrerad över att jag inte skrev tillräckligt mycket själv, både privat och sett till min egen marknadsföring. Emellanåt när jag skrev för kunder kom jag på mig själv med att göra skönlitterära utsvävningar som inte alls hörde hemma där. Jag identifierade ett starkt behov av att få flöda ut i dessa tankar och idéer i något annat, lämpligare forum istället. Helt enkelt se till att separera äpplen från päron för att bättre gynna både mina kunders och mina egna behov.

Lösningen? Jag är inte säkert på att jag landat i den 100 procent ännu, men att jag släppt lite på min tidigare ganska hårda riktlinjer för vad jag ”får” och inte får publicera på bloggen så har jag fått betydligt bättre bukt med de skönlitterära utsvävningarna! 😉  Min ambition är att kombinera material här på bloggen så att den över tid både ska innehålla tips, råd och väl värd läsning för dig som vill lära dig mer om språk, kommunikation och skrivande, men även en del mer personliga tankar från mig som företagare.

För att dämpa på utsvävningstrycket de dagar när jag inte haft tid att skissa på egna blogginlägg har jag också flitigt hållit liv i diverse ”slaskdokument” på datorn och bara låtit tangenterna flöda vid behov. Dras du som kreativ själ med motsvarande problem så är detta alltså ett varmt tips. Jag tycker det är ett av få sätt som tillåter mig att faktiskt både äta kakan – och ha den kvar. Win-win!

 

🎬 Better done than perfect – hej då perfektionismen!

Bakgrund till målet: på tok för många aktiviteter jag funderade på att göra under 2019 blev inte av. Inte för att jag saknar drivet, men på grund av en nitisk övertygelse om att allt (ja exakt ALLT) som jag producerar måste hålla samma nivå som på den tiden jag var anställd med budget och möjlighet att plocka in egna konsulter som samarbetspartners, fortfarande hänger kvar. ”Det är bara att lägga ner det där, då blir du inte långvarig som egen”, brukar min fantastiska företagarkollega och vän Lotta jovialiskt sucka när jag går igång.

Och så är det ju.

Jag är inte säker på om jag någonsin kommer att bli bra på att försöka bli snällare (som jag ser framför mig att man måste bli om man ska minska på perfektionismen?)  men jag tycker ändå att jag gör mikroskopiska framsteg hela tiden! Better done than perfect brukar jag försöka påminna mig själv. För hur jävla mycket vi perfektionister vill (och kan!) lägga timtal bara på att skriva ett enda blogginlägg till exempel så tvingas även vi inse att nej, världen kommer ju inte att stanna för att jag trycker på publicera-knappen. Inte den här gången heller. Säkerligen finns det som alltid en eller annan person som smyger in här nu som då bara för att reta sig på mig, men det bjuder jag på. Intalar jag mig.

 

 

🎬 Ha tillit till mitt eget omdöme – så gick det

Bakgrund till målet: Frukta intet, ty nära granne med perfektionismen bor även tvivlaren! Efter ett par år som företagare har jag ofta kommit på mig själv med att sakna någon att benchmarka mina prestationer mot. Även om jag alltid primärt tävlat mot mig själv och går igång på att överträffa tidigare jobb, så tycker jag ibland att det är svårt när jag befinner mig i andra änden av spektrumet. Alltså de där gångerna när det exempelvis rör sig om mer av rutinjobb. Jobb där kunden snarare kanske vill ha en Lada, inte en specialbyggd Mercedes med extra allt.

Där kommer jag på mig själv med att famla efter rätt nivå. Hur mycket ska jag släppa sargen och kvaliteten utan att den där katastrofen inträffar?

Fördelen med att vara medveten om sina nackdelar är att man kan syna dem och – åtminstone försöka – göra något åt dem. Jag får dock erkänna att jag tycker det har gått ganska bedrövligt med tilliten till mig själv under 2020. Jag har helt enkelt väldigt svårt att se samma goda egenskaper i mig själv som andra verkar se när de kommer till mig för råd. Uppenbarligen finns de, men jag förmår inte riktigt att applicera dem på mig själv och lita på att jag faktiskt vet. Det svider lite i mig så här när jag skriver det rakt ut, för jag trodde att jag hade kommit längre på den här fronten.

Under året har det yttrat sig i mycket onödiga nojor inför leveranser som ska iväg, ifrågasättande av mina egna arbetsmetoder, hur lång tid arbetet tar och det händer fortfarande att jag nästan vill be om ursäkt för att min faktura kommer. Att jag kände mig manad tidigare i höst att skriva om prissättning som frilans berodde till stor del på mina egna behov att bli bättre på att ta betalt som jag hanterat under året.

Självklart har det funnits mycket annat som hänt också! Jag har bland annat jobbat med två väldigt roliga och utvecklande uppdrag, varav ett som copywriter och ett som kommunikationsstrateg.  Av sekretesskäl skriver jag dock inte om mål och utveckling relaterat till mina kunders verksamhet, därav att jag här hållit mig specifikt till verksamheten i Ambaurora på ett mer övergripande plan.

Jag tänkte passa på att avrunda med lite lärdomar  från året.

Lärdomar – det här ska jag göra mer av

• Färre, men bättre inlägg – jäklar vad gott det har gjort för mitt mående! Uppdatera vad som uppdateras ska och logga ut ska hädanefter vara min melodi.
• Ärlig och sårbar kommunikation är obehagligt, men också oerhört belönande. Tipslistor i all ära, det är främst efter mer personliga inlägg som mejlen, frågorna och kommentarerna kommer.
• ”Sisters are doing it for themselves….”, har fått så oerhört mycket fin energi, pepp och inspiration efter att jag i början av året gick med i Friday Lab. Ett nätverk av – och för kloka och härliga kvinnor, varav många av oss dessutom företagare.
• Våga: fråga, säga, publicera, blotta. En starkt bidragande orsak till att jag själv orkat hålla liv i bloggen är fantastiska Jennifer. Under hösten kastade jag ut lite lösa tankar i Friday Lab om att jag önskade att jag själv kunnat ha en kommunikatör anställd, just eftersom det är så hopplöst att skriva om sig själv. Kort därpå insåg Jennifer och jag att vi ju verkade ha en match på gång och lanserade det superba konceptet ”Kommunikatör hjälper kommunikatör”. Numera styr vi upp varandra tillsammans ett par gånger i månaden för att säkerställa att vår marknadsföring hanteras som de affärskritiska aktiviteter de faktiskt är.

Lärdomar – beteenden att jobba med….

• Lägg inte alla ägg i en korg. Jag blir lätt bekväm och trygghetsknakande när uppdragen rullar på. Hittills har jag lyckats undvika att det gått tokigt på grund av det, men framöver vill jag bli bättre på att ha multipla krokar ute. Ska bara hitta ett sätt att fiska på som inte dränerar min energi…
• Jämna ut toppar och dalar – även om jag är och förblir en person som jobbar väldigt ojämnt så är jag övertygad om att jag bättre skulle kunna jämna ut både arbets- och säljinsatser under året. Just nu är det för mycket radiotystnad VS gerillakrig i min strategi.
• Tacka inte ja för snabbt, för det slutar troligtvis med att jag i slutänden väljer att tacka nej.
• Kompromissa inte med det som ger mig inspiration och energi. Coronaåret har det kanske inte alltid varit så enkelt, men att få åka iväg om så bara 48h och stänga in mig i en hytt eller hotellrum i tystnad gör susen.

Sist men inte minst vill jag passa på att rikta ett varmt tack till dig som läser. Jag hoppas så klart att du väljer att hänga med här även under 2021 – i både toppar och dalar.

 

God fortsättning!

/Malin