Ett litet hej från kontoret

En riktigt jävla rivstart – så skulle man nog kunna beskriva mina första veckor av augusti.
Efter den bisarra Coronavåren som gick ska jag villigt erkänna att jag inte alls var mentalt förberedd på det här jobbracet som jag på något märkligt sätt lyckades dra igång. Att jag dessutom drog igång jobbhösten direkt efter ett par veckors härlig fjällvandring (mer om det längre fram!) och fick för mig att dessutom sitta på kontoret istället för hemma, tja, låt mig konstatera att man alltid lär så länge man lever.

Kontrasten från att ha suttit och jobbat hemma hela våren och försommaren i något konstigt slags vakuum – bara för att plötsligt ha möten igen och flera deadlines som duggar rätt tätt nu i augusti har tagit på krafterna. Mycket av våren ägnade jag nämligen åt rent skrivarbete och kunde i lugn och ro mata på för mig själv.

BACK IN BUSINESS. Obs! Är ej så sur som jag kanske ser ut (!) – tydligen bara begåvats med synnerligen kraftfullt ”resting bitch face”.

Nu har jag bland annat – tillsammans med en fantastisk rolig kund! – satt tänderna i ett gediget strategiarbete. Det kräver uppmärksamhet och fokus från helt andra delar av hjärnan än den trimmade autopilot som jag oftast kan koppla på när jag ska spotta ur mig en rubrik och ingress och sedan sy ihop hela storyn därefter.

De senaste två veckorna har jag därför varit livrädd för att mitt fokus och min disciplin ska svikta och dippa och därför även försökt hålla mig själv i något slags strukturerat järngrepp. Med facit i hand har det varit bra och nödvändiga insatser, men följdeffekten är å andra sidan att jag också blev påmind om varför jag ju egentligen inte vill jobba på kontor. Inte ska vara i den formen.

Don’t get me wrong: tro’t eller ej, men mellan varven saknar även introverta tomtar som undertecknad kolleger. Och vissa dagar inspireras jag väldigt mycket bara av att se och höra andra människor jobba på med sitt! Utmaningarna för mig är paradoxalt nog också alltid just detta, att så fort jag njuter lite av det sociala så riskerar jag å andra sidan också att just att någon utdragen kaffepaus eller kollega som bara vill kika in och fråga något ”lite snabbt” råkar göra det precis när jag är mitt upp i mitt arbetsflow.  Jag tycker också att det är skrämmande hur snabbt jag kommer på mig själv med att inordna mig i något slags automatiskt 9-5-tänk kring mina arbetsprocesser och vardagsrutiner. Detta alltså bara för att jag spenderat en del tid på kontor just nu.

Bilden i inlägget är från igår. Idag kände jag ett enormt sug efter att få sitta helt i tystnad igen, skriva av mig och reflektera lite. För närvarande upplever jag det samtidigt som enormt svårt att skriva. Det rent professionella rullar på, men privat blir det både härdsmälta, verbal förstoppning och översvämmat samtidigt.

Bara inom loppet av en helt vanlig dag är det sådana oerhörda mängder tankar som yrar runt, än hit, än dit.

Framtiden. Vart allt detta kommer att ta vägen? Kommer vi någonsin att lyckas komma tillbaka? Och om ja – vill vi ens vara där, egentligen? Jag vet inte.

En del av mig är så fruktansvärt trött, less och irriterad på att hela tiden behöva tänka på Corona. En annan, rationell och sansad, del av mig skäms å andra sidan så fort jag tänker så och påminner mig om alla som fått sätta livet till. Jag iakttar fortfarande så mycket försiktighet jag bara kan och undviker folk. Handspritar och tvättar sönder huden.

Mentalt pendlar jag mellan vansinnig rastlöshet och ett slags uppgiven acceptans. Ena stunden vill jag dra igång gigantiska projekt och känna att det händer något (hej kontrollbehovet!) – bara för att så småningom landa i något slags resignation över att det inte är någon idé att hetsa upp sig över saker jag inte kan påverka.

Vore intressant att höra hur ni andra där ute hanterar läget? Hör gärna av dig om du vill. Upplever själv att yoga, långpromenader och tung träning just nu gör enorm skillnad. Not to mention: att stänga av alla deprimerande nyhetsnotiser och hålla sig till fysiska böcker. Känner mig också så himla glad över mitt medlemskap i Friday Lab där det alltid är högt i tak och en mängd frågeställningar som dryftas på ett prestigelöst sätt, ger mycket välbehövlig energi och underhållning mellan varven 🙂

Inser att tiden farit iväg på tok för mycket här nu, så jag behöver dessvärre tvärbryta dagens dos av flummerier.
Min ambition med bloggen här är ju dock just att det ska få vara en mix. Ja, jag är egenföretagare och kommunikatör. Dock alltjämt människa i grund och botten. Jag är inte mitt jobb. Och just därför kan jag tycka att det är så förbannat skönt att också låta den här typen av ostrukturerat svammel få finnas till här.

Nu blir det dock en tur ut till kaffebryggaren och sedan tillbaka till disciplinen igen… 😉

/Malin

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.